Utdelningsportfölj

Halva året har snart gått och mycket har hänt, jag har avvecklat de portföljer som jag använt för diversifiering/riskspridning. Kvar är bara min aktiva portfölj, med medellång (3-24 mån) horisont, och min nya utdelningsportfölj. Jag behåller min aktiva portfölj eftersom jag är fast beslutsam om att jag kommer att slå index (baserat på dumdristigt självförtroende och historik), men samtidigt har jag självinsikt nog att veta att jag mycket väl hade kunnat ligga -30% i år istället för +30% i år.

Vid framtagningen av aktierna till min utdelningsportfölj har jag fokuserat på aktier med (1) mycket hög direktavkastning, någonstans mellan 4-7 %, (2) mycket säker och uthållig utdelning, och (3) belåningsvärde. Just kombinationen av dessa hoppas jag kan leda till högst utdelning på eget kapital (Yield on Cost) kombinerat med förhållande låg risk. Just nu är det tolv nordiska innehav (elva aktier och en ETF) som uppfyller mina krav, men detta kan förändras med tiden. Fördelningen mellan innehaven är baserat på direktavkastning i förhållande till risk, där jag prioriterar låg risk framför hög direktavkastning och utdelningstillväxt. Jag har valt att fokusera på YoC istället för ”årets direktavkastning” eftersom det är just utdelning på eget kapital som jag vill mäta, och då spelar priset som jag köpte för mer roll än nuvarande priset.

Alla mina innehav har en belåningsgrad på 70-85 % vilket medför att direktavkastningen i absoluta tal ökar med cirka 50 %, minus räntekostnader (0,99%) för den belånade delen eftersom jag utnyttjar aldrig mer än 40 % av belåningsvärdet. Som exempel har Balder pref en direktavkastning på 5,7 %, men med belåningen ger den mig en direktavkastning på 8,7 %. Givetvis är det riskfyllt med belåningen, men jag försöker verkligen hålla mig till innehav med så låg volatilitet som möjligt för att minska nedsidan. Preferensaktier står för nästan hälften av mitt innehav, och EFT:en XACT Högutdelande (som investerar i 50 stycken nordiska utdelningsaktier) står för ungefär en tiondel av portföljen. Resterande tredjedel är högutdelande och defensiva bolag där förhoppningen är att utdelningen kan behållas eller höjas allteftersom.

Anledningen till att jag startat en utdelningsportfölj är att det ändå finns en nyfikenhet inom mig som skulle vilja veta om jag faktiskt skulle kunna finansiera mina utgifter med hjälp av mina utdelningar. Om detta bara är en kul grej att sträva mot eller om det faktiskt blir av får tiden utvisa. Jag har turen att även ha en aktieintresserad fästmö som även hon har ett ganska stort sparkapital, och om man räknar ihop våra sammanlagda potentiella utdelningar så ska vi redan nu kunna sälja min lägenhet och flytta till ett billigt land, leva på utdelningar, och samtidigt återinvestera en betydande summa varje år. Normalt sett vill jag inte vara överviktad mot bostadsmarknaden, men vid en eventuell bostadsförsäljning kan jag återigen investera i bostadsmarknaden med hjälp av aktier. Försäljningen medför också en betydligt högre soliditet varvid jag kommer känna mig säkrare med värdepappersbelåningen.

 

I ovan scenario har jag försökt att ha de pessimistiska glasögonen på mig, och utgifterna skulle förhoppningsvis kunna vara lägre än planerat. 9 000 kr i månaden för hyra, mat, och övrigt, tycker jag nog är ganska mycket om man bor i ett land med väldigt låga levnadskostnader, för mig låter det nästan som billiga Sverigepriser. Vi har även en plan på att vi ska ta upp en distanskurs på 25 % de tre första åren, dels för att både få CSN-bidrag och CSN-lån, men även för att pausa de räntebetalningar och amorteringar som jag i dagsläget betalar till CSN. Det är således därför det fjärde året som vi börjar på riktigt, då vi förlorar de dubbla fördelar som CSN ger oss. Här har jag förhoppningar om att vi på något sätt kan tjäna pengar från och med år fyra, jag har då antagit en inkomst på 1 000 kr per person och månad, men detta är ingen nödvändighet utan jag tror snarare att vi skulle bli uttråkade av att inte göra något.
Om ni ser att jag har missat någon parameter får ni gärna meddela mig så att jag kan ta det i beaktning.

Om vi dessutom väntar i två år , då fästmön (frun kanske?) pluggat klart hinner vi öka vårt sparkapital rejält och minska risken för att planen skulle fallera ytterligare. Prognosen säger att vi hinner spara ytterligare någon halvmiljon på dessa två år vilket leder till utdelningsökningar på ungefär 25 000 kr per år, dvs. drygt 2000 kr extra i månaden. Att dessutom få ”pensionera” sig innan sin 30-årsdag, med en fru på 23 år är ju en helt befängd tanke ur en objektivt perspektiv.

En tanke är som tidigare nämnt att även sälja av bostaden eftersom YoC är högre via utdelningsaktier än via andrahandsuthyrning för oss, samtidigt som det blir en smidigare process där man slipper leta hyresgäster och serva dem. Och så länge inte bostadsmarknaden kraschar inom två år kan vi lösgöra en dryg miljon vid en eventuell försäljning, efter reavinstskatt och mäklararvode.

Tanken är att börja med att flytta runt till länder med låga levnadskostnader, återinvestera outnyttjad utdelning, och långsamt öka strömmen utdelningar för att sedan kunna flytta till dyrare och dyrare länder i takt med att utdelningarna ökar. Som det ser ut nu räknar vi med utdelningar på cirka 150 000 och lite drygt 100 000 kr i utgifter, sedan tillkommer CSN-pengarna och med två år till av avkastning och lön hoppas vi kunna närma oss 200 tkr i utdelningar och därmed ha ett större överskott av utdelningar att återinvestera. I takt med att vi lär oss hur våra utgifter ser ut med denna typ av leverne har jag förhoppningen om att kunna vikta över mer mot investmentbolag, helst i samband med någon sättning i marknaden.

De första åren blir troligtvis mycket resande pga. visumregler, men ett första utkast till plan inkluderar Malaysia, Singapore, Indonesien, Thailand, Kambodja, Vietnam, Laos, och Myanmar. Sedan skulle det vara intressant att röra sig mot centralare delar av Asien och besöka länder såsom Sri Lanka, Indien, och Nepal. Efter det kanske det bär vidare mot Syd- och Mellanamerika för att därefter bosätta sig på någon bekväm plats, kanske Kanarieöarna?

Vi får som sagt se hur detta utvecklas. Om ni hittar några felaktigheter i mina beräkningar får ni som sagt gärna höra av er. Jag trivs dock jättebra på mitt jobb, men saker kan skifta fort och jag hade antagligen inte jobbat åtta timmar om dagen om det inte vore för den ekonomiska kompensationen. Och det säger väl egentligen det mesta.

Continue Reading

Buffert

Väldigt många privatinvesterare förespråkar att man skall ha en buffert att använda till oförutsedda utgifter. Själv har jag aldrig riktigt förstått varför, eller jag förstår poängen med en buffert, jag tycker bara inte att det är värt det om man ser till alternativkostnaden. För att testa min tes angående buffertens vara eller icke vara, har jag räknat lite på för- och nackdelarna.

Olika variabler som påverkar uträkningen är bl.a. hur ofta man måste använda sin buffert, hur mycket av den man måste använda, men också hur lång tid det tar att fylla på den om man tömt den helt eller delvis.

Men oavsett hur jag än vrider och vänder på det så finner jag det i princip alltid onödigt att ha en så kallad buffert. Jag rekommenderar hellre att ha allt kapital investerat och i de ytterst sällsynta fall när man behöver pengar snabbt, att sälja aktier för att få loss pengarna. Måhända att det kan vara precis efter en börskrasch, eller att det tar ett par dagar att ta ut pengarna, men jag anser ändå att det är det bästa alternativet, sett över tid. Att hela tiden ha en så pass stor mängd kapital liggandes på ett sparkonto när alternativet är aktier/fonder tycker inte jag går att motivera. Att dessutom ha ett avgiftsfritt kreditkort där man givetvis ser till att aldrig betala någon ränta på gör valet angående bufferten ännu klarare.

Jag är dock helt förstående att den psykologiska biten även spelar in, och mycket handlar så klart om att kunna sova gott om natten utan att oroa sig för sin ekonomi.

Continue Reading